Parfois tout simplement partie.

 
Körsbärsblommorna i England, lovely!
 
Det har varit tyst här på bloggis i över en vecka.
I över en vecka har mitt huvud varit full av tankar, samtidigt som ångesten har bubblat inombords. Det har varit jättehögar med plugg och dessutom är jag inte helt frisk ännu, vilket gör mig så himla ledsen och frustrerad. Speciellt då jag inte fått spendera tid på gymmet på snart fyra (!!!) veckor! Jag saknar att spinna, svettas som bara den, meditationen efter yogapasset och den jobbiga träningsvärken som uppstår dagen efter...
 
Som jag skrivit några gånger tidigare, kan jag ibland vara otroligt nervös och rädd inför den kommande framtiden.Visserligen kommer det och går i perioder, men just nu är det extremt. Det är ju nu en ska vara sprudlande glad och lycklig över att våren är här och att vi äntligen har gått mot ljusare tider? Jag tänker väldigt mycket på vissa delar av sommaren och framför allt hösten. Hösten 2015 som ser rätt så mörk ut just nu. Inga svar. Ingenting. 

Jag känner att det här inlägget blev så himla opepp och tråkigt, men det är lite så jag känner just nu. Hela jag är som ett grått åskmoln och som regnar oavbrutet. Det enda positiva som hänt i veckan är att jag fått full pott på rapporten om kvalitativ analysarbete (stolt över mig själv!) och godkänt på tentan jag skrev förra veckan. Tidigare idag har P städat hela våran lägenhet, plus lagat min favoritmiddag när jag kom hem från skolan <3! Det är precis sådana ljusglimtar en behöver när vardagen känns så grå och trist. Är så glad att han lägger ner tid och energi på att pigga upp mig.
 
Och imorgon kommer jag att publicera det första inlägget om Norwichresan! Känns som att det har legat och väntat alldeles för länge nu. Hoppas ni vill läsa om det!
1 kommentar
ɑ n n i k ɑ

Så fin bild!

Svar: Tack snälla Annika! :)
Mariélle T-J