En fredag som började illa, men slutade fin

I fredags vaknade jag över att jag hade en konstig känsla i kroppen, någonting som inte kändes som det brukade. Jag hade inte så mycket tid att känna efter eller fundera över den konstiga känslan, eftersom jag skulle tillbringa hela förmiddagen i skolan. Väl där var det något som förminskade mig och som fick mig att nästintill börja gråta. Jag skyllde på pollen och gick iväg till toaletten. Där satt jag länge. Funderade över så mycket. Livet är ibland knäppt! Efter att jag samlat mig och bytt några ord med min lärare och handledare, packade ihop mina saker och tog bussen in till stan. Jag gick ner till Norra hamn, där jag satt en lång stund i solen och tittade på vattnet. Folk hade köpt glass, andra lapade sol och en stor grupp gymnasieelever hade studentmössorna på sig.
 
När jag kom hem slängde jag mig på sängen med en filt över mig. Det var längesedan jag senast kände en sådan tomhet i bröstet. Jag tänker på alla de dagar jag kämpat så innerligt, på allting jag gått miste om på grund av det här. Och det enda jag får tillbaka är någon sorts tomhet? Ska det verkligen kännas så här?
Jag vaknade av att P kom hem från jobbet. Han hade köpt blommor och en flaska rött vin som en liten överraskning. Tydligen hade mitt sms, som jag hade formulerat när jag satt i hamnen, fått honom och förstå att min fredag inte var så rolig. Han är så otroligt fin, min Pelle <3. De allra finaste rosorna jag har fått! 
 
 
Efter lite gråt, pepp och många pussar började vi laga middag. En av mina favoriträtter, nämligen piroger! Som tur var var degen förberedd sedan någon dag i förväg och de innehöll något så gott som köttfärs, morötter, vitkål och lök. Några fick bli vegetariska.
 
 
Och tsatziki till det, plus det röda vinet som P köpt. Supergott! Den mysiga fredagsmiddagen med det finaste sällskapet fick mig att må betydligt bättre. Jag tycker det är helt okej att vara ledsen, att gråta och få utlopp för sina känslor ibland. Hur ska en kunna bearbeta det annars? Våren är en fin tid för många, men för mig brukar den vara riktigt jobbig. Den värsta tiden på året, skulle jag tro. Det är mycket tankar och känslor inom mig som jag inte riktigt kan hantera, det sker stora förändringar och så är det mycket att göra. Men jag vet att det kommer att bli bättre. Det är bara en tidsfråga när det vill ske.
 
Idag fortsätter en att samla på sig mängder med positiv energi, för idag ska vi på utflykt! Nämligen till Storforsen som ligger mellan Älvsbyn och Kåbdalis. Jag har aldrig varit där, men P har och han har velat ta med mig dit hur länge som helst. Nu är picknickväskan packad, frukosten uppäten och det som återstår är att jag ska borsta tänderna. Vi hörs!
0 kommentarer