Recept: typ den godaste vegopastan i universum

 
Jag har rätt mycket att tacka mina kära föräldrar med, och en av de sakerna handlar bland annat om det här med matlaging. Från dem har jag tagit med mig att jag vill laga maten från grunden på ett ordentligt sätt. Det vill säga att försöka, så lite som möjligt, ta genvägar genom att köpa färdiglagat. Sedan gör jag, precis som dem, mer än gärna storkok och äter samma rätt flera dagar i rad om så behövs. Det är bra för miljön och ännu bättre för plånkan.


Jag älskar verkligen att få gå runt i affären och fundera ut vad som skulle kunna vara gott att laga ihop till en middag för två (OBS! inte när en är hungrig...). Idag fick det bli en vegetarisk pasta som innehöll en massa gott ni kan tänka er. Den blev himmelsk god, typ den godaste vegopastan i universum? Därför skulle jag vilja dela med mig receptet till er:

Till fyra portioner använde jag:
500 gram pasta (jag valde klassisk spagetti)
1 skvätt vitt vin (kan uteslutas om en vill)
1-2 dl pastavatten
2-3 vitlöksklyftor
1 charlottenlök
1 grön chilifrukt
1 zuchini
7-8 stycken färska champinjoner
Olivolja och smör till stekning
1 dl valnötter
1 näve gräslök
Riven parmesan (efter behag)

Gör såhär:
Salta samt tillsätt olivolja i pastavattnet och koka upp. Under tiden hackar du vitlök, charlottenlök och chilifrukten fint. Skala och hacka zuchinin och champinjonerna i den storlek du vill ha. Tillsätt olivolja i en stekpanna och värm upp på medelvärme. Stek vitlöken, löken och chilin i cirka 2-3 minuter (den ska inte få någon färg). Koka pastan all dente och spara lite av pastavattnet. Tillsätt en klick smör i stekpannan, höj värmen och börja steka zuchinin och champinjonerna tillsammans med löken och chilin. När de fått lite färg tillsätter du pastan, pastavattnet och det vita vinet. Låt detta koka upp i cirka 2-3 minuter, medan du river parmesan, hackar nötterna och gräslöken under tiden. Servera rätten genom att strö på parmesan, valnötter och gräslök ovanpå.

Smaklig måltid!
0 kommentarer

Äntligen hemma!

Vi är äntligen hemma efter att det blev ett extra dygn i Stockholm på grund av flygstrejken som pågår just nu på Arlanda. Efter mycket om och men, bokade Pelle och jag nattåg hem till Luleå. Vi kände att vi inte kunde gå omkring och vänta på en situation som inte går att lösa på långa vägar. Därför blev det att tillbringa arton timmar på ett tåg istället. Miljövänligt i all ära, men ack så långtråkigt... Vi har i alla fall haft det superhärligt söderut och jag ångrar verkligen inte att jag åkte iväg. Det var precis vad jag behövde!
 


Vid sju-tiden imorse klev vi innanför vår dörr till lyan och kände en enormt stor lättnad. Efter att ha varit på resande fot i elva dagar var det så fint att äntligen få vara hemma igen. Allting var sig likt och det doftade från blommorna som hade vissnat på köksbordet. Vi åt frukost som vi hade köpt på Pressbyrån på vägen hem och efter det åkte P till jobbet. Jag fördrev timmarna med långa promenader längs vattnet, att duscha länge i varmt vatten, lyssna på en massa podcasts, läsa modetidning, städa lyan, svara på mail och det allra "bästa" - att packa upp resväskan.

Kvällens middag blev en pastarätt gjord på rökt fläsk (som bacon, fast grövre och mindre salt i smaken!), lök, paprika, färska tomater, en skvätt grädde och parmesanost. Enkelt och gott. Jag känner mig väldigt trött efter en lång tågresa och att ha pysslat på hela dagen, så det ska bli mycket skönt att få sova i sin egen säng i natt. Om några dagar kommer ett Göteborgsinlägg, så kika in då.
Puss!
1 kommentar

En fredag som började illa, men slutade fin

I fredags vaknade jag över att jag hade en konstig känsla i kroppen, någonting som inte kändes som det brukade. Jag hade inte så mycket tid att känna efter eller fundera över den konstiga känslan, eftersom jag skulle tillbringa hela förmiddagen i skolan. Väl där var det något som förminskade mig och som fick mig att nästintill börja gråta. Jag skyllde på pollen och gick iväg till toaletten. Där satt jag länge. Funderade över så mycket. Livet är ibland knäppt! Efter att jag samlat mig och bytt några ord med min lärare och handledare, packade ihop mina saker och tog bussen in till stan. Jag gick ner till Norra hamn, där jag satt en lång stund i solen och tittade på vattnet. Folk hade köpt glass, andra lapade sol och en stor grupp gymnasieelever hade studentmössorna på sig.
 
När jag kom hem slängde jag mig på sängen med en filt över mig. Det var längesedan jag senast kände en sådan tomhet i bröstet. Jag tänker på alla de dagar jag kämpat så innerligt, på allting jag gått miste om på grund av det här. Och det enda jag får tillbaka är någon sorts tomhet? Ska det verkligen kännas så här?
Jag vaknade av att P kom hem från jobbet. Han hade köpt blommor och en flaska rött vin som en liten överraskning. Tydligen hade mitt sms, som jag hade formulerat när jag satt i hamnen, fått honom och förstå att min fredag inte var så rolig. Han är så otroligt fin, min Pelle <3. De allra finaste rosorna jag har fått! 
 
 
Efter lite gråt, pepp och många pussar började vi laga middag. En av mina favoriträtter, nämligen piroger! Som tur var var degen förberedd sedan någon dag i förväg och de innehöll något så gott som köttfärs, morötter, vitkål och lök. Några fick bli vegetariska.
 
 
Och tsatziki till det, plus det röda vinet som P köpt. Supergott! Den mysiga fredagsmiddagen med det finaste sällskapet fick mig att må betydligt bättre. Jag tycker det är helt okej att vara ledsen, att gråta och få utlopp för sina känslor ibland. Hur ska en kunna bearbeta det annars? Våren är en fin tid för många, men för mig brukar den vara riktigt jobbig. Den värsta tiden på året, skulle jag tro. Det är mycket tankar och känslor inom mig som jag inte riktigt kan hantera, det sker stora förändringar och så är det mycket att göra. Men jag vet att det kommer att bli bättre. Det är bara en tidsfråga när det vill ske.
 
Idag fortsätter en att samla på sig mängder med positiv energi, för idag ska vi på utflykt! Nämligen till Storforsen som ligger mellan Älvsbyn och Kåbdalis. Jag har aldrig varit där, men P har och han har velat ta med mig dit hur länge som helst. Nu är picknickväskan packad, frukosten uppäten och det som återstår är att jag ska borsta tänderna. Vi hörs!
0 kommentarer