Livsuppdatering


Det är svårt att formulera sig. En vet liksom inte hur en ska bete sig i vissa situationer. Hjärnan skriker ut en massa saker en borde göra, medans själen bara vill känna lugn och ro. Detta har stundvis gjort mig ledsen och som bidragit till destruktivitet och ett urvridet hjärta. Det är som att jag går omkring och väntar på att någonting ska hända. Fast, exakt vad ska hända? Vad vet jag? Vore det inte för detta så skulle jag annars skriva att jag mår fint. Och det har på något vis fått mig och le vissa stunder, för allting är inte fint och vackert här i livet. Ibland känns det, så där ordentligt att det gör ont i bröstet. Då vet en att en lever.


 
Jag behöver bara nypa mig själv i armen och påminnas om att det inte är detaljer som gör livet, utan det är det jag bryr mig om som är viktigast. Helheten! Jag är så tacksam över att jag har så fina människor i livet som bryr sig om mig och vill mig väl. Även om jag inte säger det alltför ofta så hoppas jag att de vet om det. Hur mycket deras betydelse spelar in i mitt liv. 

 
Sommaren bara kom och gick. Är det verkligen höst nu? Redan?
På fredag jobbar jag min allra sista dag i kyrkan, som förhoppningsvis också är min sista för evigt. Det vill säga aldrig mer något sommarjobb någonsin. Men någonting jag lärt mig under arbetsdagarna (och mycket tack vare Bea!) är att aldrig låta jobbiga tankar styra ens känsla och vilja till något. Aldrig låta något provokativt trycka ner. Inte visste jag att jag skulle få lära känna en själ som känt detsamma som mig i flera års tid. Panikångest, stress och bara att vilja fly från allting. Så tack Bea. Tack för dina fina, peppande ord och för att du lyssnade på mig.

Och vet ni vad? Jag är glad att några av er fortfarande läser här. Tack till er också!     
Vardag
0 kommentarer